STIILHET
Ulrika Knutsdotter 
Så stilla i maskrosorna en majsolig dag
Moder Jord vibrerar mjukt och jag hör hennes röst
Du är trygg, säger hon, du är trygg här hos mig
Jag låter hennes ord värma
och sjunker djupare ner
Bland rosor och rötter
sprider jag sakta mina lemmar
och vänder händerna upp mot Himlen
Jag andas in och fylls med naturens kraft
Jag andas ut och töms på min vardags stress
Som en länk mellan Jorden och Himlen är människan
med lika mycket behov av aktivitet som vila
Bland maskrosorna finns min vila
Bland tusenskönor, gråsuggor och mossa
Så lätt att leva
Så lätt att dö
Nöjd i varje liten cell i kroppen
